Jag kan bli så frustrerad på mig själv som människa. Jag kan vara en sådan duktig person på att förklara saker och ting men när det kommer till känslor… det kniper åt. Varför kan jag bara inte säga som det är.
Exempel; Jag gillar dig som du är, jag är ledsen att jag inte dög för den jag var eller något sådant. Eller ett annat exempel
Vad är det som är så fel?
Vad fan som helst. Vad är det som är så svårt. Vad är man rädd för? Att göra bort sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar