Tre år…

…Idag tror jag det är första gången Richard har sett mig riktigt less. Efter en sjukt jobbig dag i skolan kommer man till en enda stor röra som jag inte orkat ta hand om och lika lite Richard.  Jag hade väl något tanke att han kanske skulle göra något när han ändå inte jobbade på dagarna och bröt totalt ihop när han satt vid daton och hundarna hade pissat ner i princip alla sängkläder och soffkläder.

Jag tar allt och packar ihop för att gå ned till tvätten. på vägen ner kommer tårarna, det var inte många men det räckte. När jag kom tillbaks hade min plan vart att vika ihop alla gamla rena kläder och lägga in. Detta jobb var lika med en full Gekås påse och mer därtill och märker att även där hade de markerat.

Richard räddar trotts allt situationen och övertala mig att göra det senare så vi kunde bara ligga i soffan en stund. Det hjälpte väldigt mycket men på något sätt fanns det en hålhake. Det fanns bara två som skulle sälja och alla rosor var tvungna att säljas den dagen.

Om man känner mig vet man att jag blir i princip glad av att folk går till mig i vilket fall var det att Richard ville jag skulle med och sälja för att bi väck allt.

Nu vart jag sjukt trött då klockan närmar sig tjugo i elva och fotbollen har slutat…. tror jag?