När man kommer på att man gör allt för en person och den personen inte ser de. Den ser endast ens brister. Ens små uppoffringar betraktas inte i människans ögon. Är det personen som är dum. Nej. Det är bara jag. Men vem råkar ut för mina demoner då man känner sig utlämnad och missförstådd? Personen som man bryr sig så mycket om. Det är ju bara jag som förstör. Har sådan ångest att åka till hässelby. Har börjat planera i huvudet vad jag har där som viktigast att hämta. Har under 6 månaders tid samlat på mig saker från mina två rum i den lilla lägenheten. Vill vara med dig men jag förstår. Jag orkar knappt med mig själv. Jag är beundrad över hur du orkat med mig. Nu kanske du förstår varför jag är så ensam. Ingen pallar vara runt mig. Om jag fick välja skulle jag vilka slippa själv. Och... Mina tankar är dystra och för mi jobbiga men ännu jobbigare för dig då jag i dina ögon överdriver. Hatar det ordet innan de förstod att för mig är livet så. Jag är så skadad och därför vill jag inte släppa in någon i mitt liv. Mest för deras skull. Jag hatar att vara ensam men hatar att känna att jag är annorlunda. Så mycket mening men så svårt att finna orden. Vet inte vad jag ska skriva men känner att jag bara vill skriva av mig. Inte så att någon ser och tror att jag söker tröst eller tycker synd om mig själv men samtidigt önskar jag att få ett inlägg. Du är inte ensam. Jag förstår dig. För just nu spelar jag en roll som jag gjort de senaste åren. En roll som börja brista och de märks av folkets blickar och... Ja. Allt, och jag förstår dem. Lyssnar på min dina iPod jag fick av Richard. Tack för att du finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar