Vi kanske är en dålig början men vi är fan i mig ett underbart slut…

Grannarna hade lite partaj igår och min käre vän Dan ringde glatt för att säga att han var i samma hus som mig. Nyvaken och lite halväcklig kommer jag ner till ett balliknande ställe där herrarna hade kostymer och damerna klänningar och klackskor.
Jag kommer in med Dan till ett rum där grabbarna sitter med ett glas eller gurra. Pierre var herren på täppan. Han såg dö cool ut med sin kostym och gitarr och de andra lyssnade med… men den karn såg man inte mycket då han alltid försvann.

Dan var en charmerande lite prick som man inte visste om man skulle pussa honom eller slå till lite lätt med armbågen. Han kunde hålla på med mig som vi var ett par och ena sekunder till polare… Med andra ord(That’s why I love you baby); Från lite mysig massage till strypgrepp och ha en drink som man får klunka i sig.
Cathrine ringer och låter ledsen… utan att tänka är jag uppe på fötter och kramar om Dan och säger hej då till alla. Fick lite dåligt samvete att klampa in och sedan gå. Speciellt när man fick se Dans hundögon. Hundögon var kanske lite och ta i eftersom de var små ansträngda röda pepparkorn som helt enkelt hade fått alla synnerver förstörda av kvällens intag av alkoholen.

När jag kommer hem till Cathrine pratar vi igenom ”vårt gemensamma liv” på något jävla vänster lyckas vi tala om varandra. Vi lever i ett och samma liv. Men som alltid kan vi inte tycka synd om oss själva hela tiden… det är inte riktig våran grej. Vi säger vad felet är och när det är sagt kommer det andra saker med i bilden… Alla dessa män, alla dessa dominanta och undergivna ting.

”Sorry fågelmammor, goda gärningar är inte alltid goda”

Medan vi snackar fick jag för mig att borsta mitt hår. (Varav som jag dolde med min mössa som gjorde allt ännu mer oväsentligt.)
Jag samlar allt gammalt hål från borsten och börja leka med det lite grann och lämnar det sedan på bordet i hjärtform som Cathrine tog över och så turades vi om med den där svarta hårbollen under samtalets gång. Tussen förvandling var från hjärta till ett fitt hål. Hur vi än gör lyckas vi. Fråga mig inte.
När vi tittar på våran fina lilla tuss av döda hårsäckar och strån ler Cathrine ett tag och säger med gott samvete;
”Jag brukar samla på såna här hårtussar för att sedan slänga ner dem så fågelmammorna kan bygga varmt bo till sina ungar”.
Jag ser på henne och bryter ihop. Hon skrattar med men vet inte vad fasen det är hon skrattar för. Jag berättar till min hysteri att de hon gör i själva verket är att hon kväver små fågelungar till döds av sitt hår och till sin förvåning/ångest/ och allt vad det nu kan vara bryter vi båda ihop och säger att det var hennes pappas som hade sagt detta till henne.
Åh, vad fint.
Djurvännen Cathrine 24 barre samlar hårbollar för att sedan kasta ut från sjunde våningen. Dom som hon såg låg kvar på gräsmattan kände hon såg ouppskattad och tyckte att fåglarna inte behövde ta hennes fina hår. Det fanns andra som uppskattade de bättre.
Jag ska göra en skylt till Catrine.. om man paketerade hennes borstar i cigarett askar kunde man skriva: Varning, denna hårtuss vara kan skada din och andras hälsa; speciellt om denna hårtuss vara kommer från 7:e våningen från en rullande reptil