Kärlek, Hat, Ångest, Frihet

Vad är meningen med livet?
Vad är älska? Vad är hata? Är älska lika som hata?
Vad är vänskap utan kärlek?Vad är kärlek utan vänskap?
Vad tänker han? Vad tänker hon?
Vad tänker jag? Vad tänker du?
Vad är rätt? Vad är fel?
Vad ska jag göra? Vad borde jag göra? Vad borde jag vara?
Vem är jag? Vem är du?
Vem är hon? Vem är han?
Vem är det?


Underbara ångest!
Vad vore livet utan ångest, sorg, förundran, ilska… ja allt det där negativa?
Skulle våran planet endast vara lycklig?
Kanske… men jävligt tråkigt. Jag menar… man lär sig inte av sina lyckliga stunder. Man lär sig av sina misstag.
Man formas varje dag efter sina misstag och gör om dem till något positivt. Men så finns den negativa sidan som stampar på samma ruta och ältar istället för att ta smällen och gå till nästa och ser till att inte göra om misstagen.
Varje misstag är alltid en ny vetskap och kunskap. Man blir det man gör. Man väljer om man vill fortsätta eller stampa.

Ärr som påminner…
Hur svårt och illa man än slagit sig så läker sig såren. Djupa sår lämnar efter sig ärr som följer dig hela vägen och påminner dig.
Att förlora en anhörig behöver inte betyda att han/hon försvinner… minnen suddas aldrig ur. Kärleken slutar aldrig.
Men vad är det som får en att sörja när någon man älskat gått till den andra sidan??

Det underbara egot
Egoismen… det är du som vill se, höra och känna de fysiska… man tänker inte på sin käraste frihet och harmoni.
Är egoismen är fördel eller nackdel?
Båda och säger jag. Det finns en sund egoism och en dålig egoism. När är det rätt och när är det fel att vara egoistisk?
Svaret finns bara hos en själv nr man funnit sig själv. Sitt inre, sin frid, sin identitet. Man kan inte älska andra förrän man älskar sig själv. Något som är väldigt svårt idag.

Du vet väl om att du är värdefull? Att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull. För ingen annan är som du.
Idag är det fel att älska sig själv. Jag säger emot er alla. Ni får tycka precis vad nu vill men jag älskar mig själv. Jag är så jävla bra på att vara den jag är. Jag är inte bättre eller sämre än någon annan. Jag är jag och är stolt för det. Många ser det som något störigt men det bryr jag mig inte om. Jag önskar bara att de kunde sluta att tänka negativa tankar och lägga energi på andra än sig själv.
Jag skiter i vad folk tror, tycker om mig. De känner mig inte och jag lägger inte ner min energi på att bevisa för något när jag har en trygg och statig stam där jag har mina vänner som vet vem jag är och gillar mig för den jag är. Jag lägger ner min energi till dem som älskar mig. Kan inte fler göra det? Ni är alla värda allt. Ni existerar på denna jord och varje varelser är en gåva. Det är inget smör eller tjafs. Det är ren jävla sanning. Fråga din vän, din mor eller vem som helst som håller dig nära så ska du få höra att du ger dem mening likt som de ger dig mening.