Jag måste göra det…

… Jag måste inse att om jag inte gör något kommer jag åka in i väggen igen… jag måste helt enkelt säga som det är. Jag är klen. Jag är inte stark än…

Imorgon är det jag som ringer till skolan och CSN och förklara hur det ligger till. Jag märker att jag kommer mycket längre med arbetet hemma och är gladare. Jag känner mig fortfarande nere och otillräcklig och därför måste jag göra det här innan det går för långt. Jag måste helt enkelt inse att jag inte är frisk.

Jag har bränt ut mig och gåt in i väggen för många gången och har gjort det stort för inte så länge sedan. Alla som känner mig vet att jag inte gick hem och vilade mig efter jag skrevs ut från sjukhuset. Jag hade två månader på mig att få minst 250 och jag hade endast 75 poäng. Så istället för att vara hemma och gå om körde jag gärnet för att sedan börja på Naturbrukspogrammet i djursjukvård. Jag har helt enkelt inte fått vila upp mig helt. Allt känns så klart nu varför jag är så klen som Richard säger.

Jag blir sårad varje gång för jag vet det själv men nu känns det som att jag fattat varför. Min själ är fortfarande skör och för att fixa det här så måste jag tänka på mig själv.

I have to do this! Både för att jag ska orka med mig själv och andra. i detta fall tänker jag framför allt på Richard som borde vara urless på mig vid det här laget. Men det ska bli ändring nu. Jag måste ta tag i mig nu. Jag är ingen maskin som jag har vart i allt för många år.

Nu måste jag intala mig själv det och även Richard att så här är det. Jag vill inte inse att jag fortfarande är sjuk men nu kanske jag måste vakna upp ur mitt dumma… Min värsta rädsla är nu. Kommer Richard kunna acceptera detta. Det är de jag mest är rädd för då han har påpekat min anti-depressiva medicin att jag inte behöver den för att jag inte är deprimerad. Detta skrämmer mig något oerhört.