Jag kan inte sluta gråta, kan inte sluta se ner på mig själv. Jag är livrädd att ramla i ett nytt djupt hål. Jag vill inte gå igenom detta igen. Inte nu!
Var på BUP idag då jag trodde vi bara skulle väga mig och kolla blodtryck men jag var tvungen att träffa en ny jävla läkare och prata. Jag hade så mycket att berätta egentligen men nu var det en främmande människa jag än en gång skulle blotta mig för. När jag kom där ifrån var det som om. Jag vet inte. Något mörkt föll över mig.
Nicklas och Richard hämtade upp mig i Abrahamsberg där vi sedan samåkte hem.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill inte att Richard ska se dessa sidor av mig. Dessa sidor som jag så hårt har gömt. Nu har jag ännu mer ångest, jag lägger ännu mer back i skolan och det känns som allt bara rasar.
Jag hr trotts allt nog inte gjort en sådan stabil grund under mig trotts allt för att jag skulle kunna hänga med i det sociala men nu känner jag att det snart brister.
Förlåt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar