En helg hos far!

I fredags hade jag simprov i skolan där man i full fart skulle simma hela längden, dyka 4 meter och hämta en docka. ta en klasskompis och simma på rygg tillbaka och man hade max tre minuter. Något jag måste skryta med va att det var bara jag och en kille som klarade de.

Sen hämtade jag lillebror på dagis och efter de skottade jag och pappa snö till sju. På morgonen gick man upp kvart i sex och fortsatte i samma stuk. Lillebror kommer ut och säger att han mår dåligt och mot kvällen spyr han. Den kvällen då Matte fyller år och jag skulle på middag och sedan vara barnvakt vart en sjukkväll med lillebror tills jag själv somnade i ren utmattning. Nu har jag varit här en hel helg utan min älskling och nu längtar jag som bara den att få hålla om honom när han kommer hem inatt. :)

Men… måste erkänna. Saknar att bo hemma. Få höra pappas gnäll, lillebrors tjat och Linnéas sköna muttringar!

Stinker sopor!

Trodde de va mina glas vin som fick mig att känna soplukt men vaknade med samma stank som är mest vid soffan… Undra var det är för gott och spännande som gömmer sig. Har ju en hel vecka på att reda på det men om jag känner mig rätt kommer jag nog sova sova sova och än en gång… sova.

Har en härlig huvudvärk och det känns ju tryggt när jag ska leka med monster maskiner. Vi har fått en ny skruvdragare men det är en automat som tar 50 skruvar i magasin och den har ett härligt ljud som har nog bra odds att förvärra en go huvudvärk.

Klockan ringde vid kvart i sex och när jag gick och yrande i lägenheten va tvåan på med sin gigantiska färgglada cirkel med en liten digitalklocka på med världens bästa nattlåt som fanns med i ett barnprogram då pippis pappa hade en massa dockor och när musiken börjar sitter en docka på en potta och skriker. “Färdig”

Idag ska jag på simprov och har en bra ångest som kniper åt i mellangärdet… man ska gå och visa sina härligheter med en massa andra nakna och bleka fisar… urs urs urs. Men jag har ju bara mig själv att skylla då jag är så glad i god mat och när maten är god… äter jag mer och träning… nopp. Så jag ska nog bara vara tyst.

Puss och Kram alla godingar!

Hej hej goddag dagboken

Det är en mening min älskling gillar att säga när han sätter sig och filosoferar.

Så… hur har min dag varit?

Kan börja lite kort att gårdagen slut var en överraskningsmiddag till prinsen då jag gjorde varma mackor med créme frech, tomat, basilika, tomatpuré och pizzaost. Efter de goda kvällsmålet var man inte mycket till människa och la sig. Prinsen satt uppe för att titta på OS och väckte mig i tid till hockeyn.. den matchen Sverige åkte ut.

Frukosten jag gjorde vart varma mackor med ost och massor med kryddor och varm choklad. På väg till skolan får jag sms efter sms hur matchen går och när jag kommer fram till skolan var de kört.

Idag var det inte så mycket bygg då datarummet som vi ska bygga om va upptaget hela dagen så jag gick till möbelsnickaren och hjälpte honom med en barbänk och det var faktist riktigt kul men med mycket pyssel.

Idag tänkte jag ta mig ett glas vin medan jag ska göra middag som ska bli en grekisk sallad. Få se hur det går. I morgon blir det en låång dag då vi ska bygga datarummet, ha simprov och sedan skotta snö i huddinge på vårat hustak som tydligen ska ha en del.

Hmm…

De senaste inlägget var ett rent ånger brev till mig själv som jag inte ångrar att jag skrev, för det här är min blogg och mina tankar. Sen kan folk tycka att jag verkar vara en depp nisse som bara skriver om tråkiga saker men faktum är att så är inte fallet… de inlägg jag inte skriver om något tråkigt ser man inte. Av alla inlägg så är det endast 1/10 del som de handlar om tråkiga saker. Men så är det allt här i livet.

Jag låg hemma den veckan och sov, sov och sov. Men som mamma sa lättade till ordentligt. Jag har varit emot psykdoktorer ett bra tag men tog mig i kragen att nu börja gå dit för att ta itu med mitt förflutna och jobba med det.

Det som hände mig är tydligen något helt normalt och det ska tydligen vara ett tecken på bättre välmående för när man mår så där sjukt dåligt är för att allt har kommit ur en…nästan, men de mesta i alla fall och de senaste dagarna har varit otroligt bra dagar.

Jag har under en lång period vart otroligt trött men jag har från ingenstans börjat få tillbaka krafterna och jag är glad. Jag får saker och ting gjort här hemma och det känns så bra.

Jag har ångest men samtidigt en längtan till nästa möte då mamma varnar att de första mötena kör musten ur en och man lever i ett helvete de dagarna då men jag tror jag kommer fixa det. Jag har en underbar pojkvän som finns här, mamma, pappa… ja alla som håller mig kär.

Ångest

Vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska säga. Jag gråter och skriker men inga vettigt kommer ut. Jag kan inte få ut mina ord, mina känslor och tankar. Jag är fången i min osäkerhet.

Idag var jag på BUP för att prata för första gången på länge med en psykolog. Jag hade gjort en kort liten lista på lite frågor för att inte bli för personlig på en gång men något som jag trodde var en baggatell vart en sten som krossade min glasvägg.

Min första fråga var. “Varför jag är så trött”

Jag sover något oerhört och fick svaret rätt fort. Det är mitt försvar från att falla samman. Jag lever just nu ett väldigt rörigt och otryggt liv vilket inte är hälsosamt för mig. Varför jag gör det är på grund av min sitvation då jag med mina 1050 går i skolan, lever med en underbar pojkvän i en trea med två hundar på 7000 kronor. Jag kan aldrig slappna av då jag inte vet hur vi ligger till ekonomiskt. 

Jag går omkring och oroar mig för saker jag inte känner till. Oroar mig för skulder, lån med mera. Jag går omkring och känner skamm för att vara en dålig flickvän som inte kan bidra med något ekonomiskt, som är så svag som inte kan sköta hushållet för när jag kommer hem somnar jag. Alla kläder är smutsiga, all porslin ligger i disken och dammråttorna växer. Ångest ångest ångest… jag duger inte till någonting. Jag vimsar runt och blir bara trött. Ångest ångest och ångest. Han kommer att tröttna, jag blir irriterad när jag kommer hem i en enda röra. Jag blir irriterad när jag ser räkningar. Jag blir ledsen, jag blir arg… jag blir frustrerad.

När jag inte kan förklara hur jag känner och tänker blir jag frustrerad att jag inte klarar det, det gör mig arg och när jag är arg skriker jag vilket Richard hatar. Jag kan inte prata med min pojkvän utan att skrika.. men det är inte honom jag skriker på… det är min frustration som skriker på mig… jag är så rädd. Jag är vilsen.

Jag vill flytta hem till tryggheten, men jag vill inte bo hemma. Jag vill bo med min prins, min skatt, mitt allt.