De senaste inlägget var ett rent ånger brev till mig själv som jag inte ångrar att jag skrev, för det här är min blogg och mina tankar. Sen kan folk tycka att jag verkar vara en depp nisse som bara skriver om tråkiga saker men faktum är att så är inte fallet… de inlägg jag inte skriver om något tråkigt ser man inte. Av alla inlägg så är det endast 1/10 del som de handlar om tråkiga saker. Men så är det allt här i livet.
Jag låg hemma den veckan och sov, sov och sov. Men som mamma sa lättade till ordentligt. Jag har varit emot psykdoktorer ett bra tag men tog mig i kragen att nu börja gå dit för att ta itu med mitt förflutna och jobba med det.
Det som hände mig är tydligen något helt normalt och det ska tydligen vara ett tecken på bättre välmående för när man mår så där sjukt dåligt är för att allt har kommit ur en…nästan, men de mesta i alla fall och de senaste dagarna har varit otroligt bra dagar.
Jag har under en lång period vart otroligt trött men jag har från ingenstans börjat få tillbaka krafterna och jag är glad. Jag får saker och ting gjort här hemma och det känns så bra.
Jag har ångest men samtidigt en längtan till nästa möte då mamma varnar att de första mötena kör musten ur en och man lever i ett helvete de dagarna då men jag tror jag kommer fixa det. Jag har en underbar pojkvän som finns här, mamma, pappa… ja alla som håller mig kär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar