Igår gick en mycket viktig person i mitt liv bort och jag fick aldrig chansen att säga det. Jag blundade tills det var försent och jag har bara min feghet att skylla. Hon förstod mig som ingen annan kunde och jag henne. Jag var inte ensam... För än nu. Jag ber för din son, dina syskon. Jag ber för hela din familj och för alla som älskade dig. Det gjorde jag men jag vågade inte. Du var så omtyckt och jag var bara en av dem. Jag kände mig bara i vägen och vågade inte ta den plats jag egentligen ville. Nu är det försent och det går inte att ändra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar